Sant eller osant..

De enda som vet fullständiga sanningen är de som varit med i detta. Sen tänker jag att Jocke inte skulle outa detta om det inte finns något bakom.
Jag blir så trott på alla som försvarar förövare. Jag blev själv utsatt för psykisk och fysisk misshandel under hela min uppväxt och på socialtjänsten sa min mamma, hon ljuger, ingenting är sant som hon säger… Vad hände, inget, jag var ju bara ett barn…

Hon gjorde allt för att ”skydda” ”gubben” eftersom hon var så förbaskat nertryckt och i beroendeställning.
Om jag skulle skriva min historia och alla skulle ifrågasätta och skriva att jag ljuger, så förstår jag att ni som skulle skriva det skyddar förövare eller kanske så enkelt är så rädda för att göra något åt saken. Våld är svårt och väldigt många men inte alla blir passiva åskådare och påstår att det aldrig kan ha hänt för Marie var alltid så glad och alla syskonen så väluppfostrade ehhh.

 
Lägger jag ut ett inlägg på Facebook som är trevligt och fint så får jag MASSOR med gillande.
Antyder jag något om psykologiska trauman så får jag kanske 3 gillande och de inläggen dissas och  alla låtsas som att de inte finns. Jag kan förstå det också eftersom det är svårt att prata om och bättre att tycka inget än att ifrågasätta om det ens hänt.
Som sagt, något har hänt i Jockes liv som inte varit bra för honom.

Något har hänt i mitt liv för varför skulle jag annars åka till Australien för att genomgå en terapi som jag ansåg passande för mig? En terapi som lösgör mina trauman som inte bara pratas kring och sedan finns kvar i det undermedvetna som skapar psykosomatiska besvär. Jag vill absolut inte vara ett "offer" i min historia utan jag vill prata om det, så att våldet synliggörs så att fler barn blir betrodda i sina berättelser.  Också att få andra att förstå att det finns hjälp att få så att du kan vända dina trauman till styrka istället för att vara offer för dina omständigheter.